Våra hästar!
Först kom Fia-Lina till oss. Hon var vår vän och arbetskamrat i 6 år, men lämnade oss i oktober 2010 för att nu beta på de evigt gröna ängarna. Hon var ensam nordsvensk i stallet, med ett litet russ som sällskap. Mer om Fia-Lina längst ner på sidan.
Ny arbetskamrat kom den 26 april 2014!
Tristan
Från Stenungsund kom han idag till oss här på Hästkraft Fjärdhundra.
Tristan är en Nordsvensk brukshäst född 2007 hos sin matte Karin Andersdotter Johansson som nu har gett oss förtroendet att få honom som vän och arbetskamrat.
Tristan är e. Helmer, u. Turid, u.e Vasall.
Karin har utbildat och kört Tristan för de flesta redskap och olika typer av vagnar. Han har provat på maratonkörning och tävlat i ett par DM i brukskörning.
I uppdragsväg har han varit med vid midsommarfiranden och evenemang med många tusen besökare.
Vi ser fram emot att få börja jobba tillsammans.
Välkommen Tristan!
Grimm
Sedan i slutet av juli 2010 bor Grimm hos oss. Han är en Nordsvensk brukshästvalack född -05, och han har utbildats till körhäst under under sin uppväxt hos sin förra ägare Gunnar Bärlund i Rude.
Grimm är e. Granat-Finn-Åbrodd.
Körning på Anundshög, Västerås 5 september 2010.
Grimm kom till Gunnar i Rude när han var 10 1/2 månad. Då började hans inkörning, som är gjord med varsam hand och stor omsorg om detaljer och säkerhetstänkande. Det märks i körningen. Han är en trygg häst som litar på sin kusk. Skulle han bli rädd för något så betyder ett ptrooo att han ändå stannar och tittar efter istället för att följa sin instinkt och springa ifrån det farliga.
Han hade efter att han kom till Rude inte åkt hästtransport, när vi hämtade honom och åkte närmare 25 mil till Fjärdhundra. Vi mellan-landade hos en vän med en extra hage, för att kunna släppa honom med sina nya kompisar här hemma i dagsljus. När vi på morgonen skulle lasta igen och åka hem, gick han lika snällt in i transporten även denna dag.
Han är hos Gunnar körd framför allehanda redskap, såsom ringvält, snöslunga med mera, för att nämna ett par av de mera ovanliga sakerna, men allt hemma i Rude.
När han varit hos oss i 2 1/2 vecka, och vi fortfarande hade honom på prov, körde vi till en marknad som hölls i Gästre, några kilometer hemifrån. Det innebar att vi gick genom hela marknadsområdet, förbi bilar, försäljare, cyklar, flaggor, barnvagnar, vimplar och annat. Han gick som om det vore vardagsmat med sådana miljöer. På kvällen meddelade jag Gunnar i ett sms "-Vi tar honom!" Jag ansåg honom provad nog.
Här passerar vi hotellet i Enköping vid "Lilla rondellturen" 14 maj 2011.
Nu körs han regelbundet, och rids emellanåt. Han är pigg och framåt vid körning, och travar raskt. Körning efter stora vägen bekommer honom inte alls, trots långtradare, motorcyklar och annat som passerar i hög hastighet.
Grimm har den allra mjukaste mule man kan tänka sig.
Vedkörning vid Tenasjön, vännen Nina kör.
Sälg
Sälg blev vår andra nordsvensk, och när jag letade efter en lämplig häst fick jag tips av en god vän att Fia-Linas uppfödare kanske hade någon i lagom ålder till salu. Vi åkte på turné och tittade på några hästar, men föll för Sälg hos Enar. Sälgs mamma Juta 22337 är syster till Fia-Lina!
Som treåring är Sälg visad på hingstpremieringen på Grevagården, Skövde, och jag klipper in hans utvärdering här:
Protokoll vid påbörjad avelsvärdering
utfärdat Grevagården 2008-03-29
|
SÄLG |
Nordsvensk Brukshäst |
|
Br, stj |
22055095 |
|
Född 2005 hos Enar Gustavsson, Lidköping |
|
e. Kronprins 1946 |
u. Juta 22337 |
|
e. Egal 1730 |
u. Lille-Mor 21053 |
|
e. Hajmon 1677 |
- Jotun 1549 |
|
Äg. Enar Gustavsson |
|
Lilla Roo K-Mellby 531 96 Lidköping 0510-12251 |
| |
|
|
|
Härstamning
Far är AB prem. och utsågs till årets kallblod 2006. Han är en bland rasens bästa yngre hingstar. Morfar är Elit prem. Mor är ett diplomsto som erhöll 41 poäng som 3-åring. Mormor är Elit prem och är mor till hingsten Myre 1826.
Mått Mankhöjd: 155 cm
Exteriör
Välutvecklad, lågställd hingst. Vackert huvud, grov hals, bra djup och kors. Rättställd fram, veka kotor bak, något små hovar. Avspänd vägvinnande skritt. Bogfri trav med svagt bakbensarbete.
|
|
Typ |
Huvud, hals & bål |
Extremiteter, rörelsernas korrekthet |
Skritt |
Trav |
Summa |
|
Poäng: |
8 |
7 |
8 |
8 |
7 |
38 |
Hälsotillstånd
Visad utan väsentliga veterinära anmärkningar. Röntgen avseende hovbroskförbening utan anmärkning.
Beslut
Hingsten är vid påbörjad avelsvärdering ej godkänd enligt rasvisa bestämmelser.
Efter att han visats hade han bara gått och mått bra i hagen till dess att Enar anförtrodde honom i vår ägo i februari 2009.
När han kommit tillrätta hos oss började vi så smått vänja honom vid sele och allt annat som hör till körningen, och inkörningen fortsatte under våren och sommaren. Den 18 september 2009 visade vi honom på premiering i Enköping och gjorde också ett KBI, Körbarhetsintyg som vi genomförde med beröm godkänt.
När Sälg under sensommaren gick stadigt för kälken började vi också rida honom, och det fick bli Majas uppgift. Som de flesta redan inkörda hästar gjorde han inget väsen av att det plötsligt satt en människa på ryggen, och nu kan vi ge oss ut på ridturer tillsammans på våra två fina hästar.
Efter en olycka med vagnen har vi inte kört honom mera, utan han utbildas nu inom ridningen, och rids enligt den akademiska skolan. Utöver det deltar han vid olika evenemang här hemma, som prova-på-körning där han tömkörs, och vid allehanda barnaktiviteter.
Här har vi verkligen fått en häst som älskar att gosa och bara stå och mysa.
Maja och Sälg vid en ridtur i mellandagarna julen -10.
Fia-Lina (f. 1989, d. 2010)
Den första nordsvensk som kom till oss var Fia-Lina. Egentligen Lina 22137, men då hon på ridskolan där vi köpte henne kallats för Fia så fick det bli en kompromiss.
Fia-Lina föddes 1989 hos Enar Gustavsson i Lilla Roo, Lidköping, och var e. Holme 1688 u. Lillemor 21053 u.e. Hajmon 1677.
Som 3-åring fick hon 40p exteriört och diplom och är premierad med AB. Hon fick flera föl, varav ett sto medverkat i första filmen om Arn.
Vi köpte Fia-Lina i september 2004 ifrån Heby Ryttarförening där hon gått på ridskolan ungefär ett halvår.
Fia-Lina både kördes och reds, men hon uppskattade körningen mest och skogskörning var verkligen toppen. Vi drog hem halm i storbalar, körde i skogen när tillfälle gavs, till Valborg har vi delat ut lappar om Valborgsfirandet i brevlådorna i Fjärdhundra och kört ris till brasan.
Körning i trafik eller bland en massa folk var inga problem, även om något verkade farligt så litade hon på sin kusk.
I stallet var hon en klippa, stod där vi ställde henne, men flyttade sig snällt när man bad om det. Hon accepterde med lugn att vi gosade o kliade, även om hon helst skulle gått ut i hagen och blivit kliad av sin kompis.
Hon har lämnat ett stort tomrum efter sig, men lever kvar i våra minnen som en älskad och saknad vän.
Uppdaterad 140426
|
